Whole30

LilySlim Weight loss tickers

söndag 15 april 2012

Oj då

Så här lång tid har jag väl aldrig varit frånvarande men just den här veckan har livet kommit emellan.

Jag har varit upptagen nästan varenda minut. Det har varit jobb, föreningar, ungar, måbra-stunder och till och med lite städ.



I onsdags var jag i stora staden och gjorde ett välbehövligt besök på fina salongen. Efter lite vax, lite trim och lite skön behandling gick jag och väninnan ut och åt. Fick träffa väninnans kompis från annat land och vi hade ett par roliga timmar.
Vet ni vad? Skämt som översätts fram och tillbaka mellan arabiska, franska, engelska och svenska blir inte roliga :-(
Tack för en härlig dag och kväll!

På torsdag hade jag en klipptid som också var välbehövlig och när jag kom dit så insåg min härliga frisör att jag inte kunde visa mig ute innan färg var fixad så hon tog sin lunchrast och ordnade till så att jag ser ut som en ordentlig receptionist.
Tack fru Carlsson för att du tog dig tid fast du egentligen inte hann.

På fredag blev det hastigt och lustigt lite extra arbete och det tackar man inte nej till.

På lördag röjde maken och jag i garaget och städade undan mängder med soppåsar som stod där. Det kom en liten familj och hälsade på och där fick vi lite oväntad hjälp. Så kom äldste sonen hem med en kompis som hade kört fast med deklarationen och jag hjälpte så klart gärna till.
Tack lilla familjen för hjälpen och tack sonen för kladdkakan :-)

I dag var det så dags att jobba igen och äntligen har jag tid att skriva lite här.
Tack och lov att jag har ett jobb jag kan gå till så att jag får bloggat i lugn och ro ;-)

Här på jobbet är det nämligen väldigt lugnt och tyst idag. Jag har till och med fått sätta på lite musik för att det inte ska eka när jag knappar på tangentbordet.

Jag mår bra och väninnan på fina salongen sa att min hud aldrig varit så fin som den är nu. Hon ägnade mesta delen av tiden åt uppstramining i stället för att bara försöka lindra. Jag kom på att jag inte har smörjat in mig med kortisonsalva på över en månad. Det har aldrig hänt förrut.

I morgon är det dags att ställa sig på vågen igen.

Kram till alla som är tacksamma.

6 kommentarer:

  1. Det är helt okej att vara frånvarande ibland. Man hinner faktiskt inte allting.. ;)
    Härligt att få vara utan kortison!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är verkligen härligt att slippa kortison för man blir ju så himla känslig för solen ockkså...nu kanske även jag kan vara ute i sommar :-)

      Radera
    2. Ja, just det! Det är lätt att glömma att man blir solkänslig.. Vad skönt att du kan få lite sol i år då!
      Kram

      Radera
  2. Helt klart verkar du må bra, och vilket bra jobb där du kan blogga på arbetstid.
    Det kan inte jag göra, hinner inte.
    Men jag är tacksam att jag har ett jobb som jag numera faktiskt trivs ganska bra med.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså...jag använder mina raster för inte sjuttsiken har jag tid annars :-)

      Radera
  3. Det är så skönt att ha något att göra, men det är ju tråkigt att bloggandet blir lidande :p Vet hur det kan vara. Men så får det bli ibland, huvudsaken är att man mår bra och det verkar du ju göra! :)

    Sv: Ja eller hur, blev nog lite både och :p Nedslagen för att det är så långt dit och när jag väl kommit dit så är det fortfarande 10kg kvar, och peppad för att jag fick ett jävlaranamma typ om att jag fanimig ska klara det den här gången :p
    tack för kramarna, och kram tillbaks! :D

    SvaraRadera