Men varför är jag så himla inställd på att blogga just på kvällen?
Det handlar nog bara om ett "tänk" att om jag skriver i slutet på dagen så blir rapporteringen av matintaget bättre.
Jag kanske ska tänka om och skriva när jag har tid istället.
Tid att skriva borde jag ha nu men så enkelt är inte livet.
Jag har en del hemarbete som jag ska hinna med och så är det föreningarna och så är det samtal med barnen och så är det tankar på barnbarnen och så är det telefon med syster och så är det prat med maken...
tiden bara springer ifrån mig.
I morgon ska jag vara ledig så jag hinner WF lite och sedan ska kompis och jag en sväng till närliggande samhälle.
Till helgen ska jag få kramas med alla barnbarn på en gång och det behövs nu.
Vår lille vilding hade ramlat i går och spräckt ögonbrynet. Det blev ett stygn i hans panna och ett i mormors hjärta :-(
Tänk att man inte blir härdad utan man blir mer och mer blödig.
Nu ska jag se om jag hittar något på tv:n som jag orkar med.
Kram till alla som ibland är lite osynliga ;-)
