Jag känner att det är så mycket jag vill men den här "#¤" hostan ställer till det hela tiden. Någon sa att det är en 8-veckors hosta och det kanske stämmer för nu har jag väl hållit på i 4-5 veckor och den har bara börjat mattas av. Så fort jag pratar (speciellt i telefonen) eller anstränger mig så börjar den. Konstigt nog så har jag inga problem på natten. Och det är jag tacksam för.
Men någon träning blir det inte...
men med detta tanke på hostan så kan jag i varje fall skryta med att jag sprungit upp och nedför trappan med tvätten och jag har klättrat upp och nedför stolen när jag städat köket.
Man kanske ska tänka lite positivt på allt man faktiskt gör (eller inte gör)
Jag kippar inte efter andan när jag springer i trappan så denna julen kommer att bli så mycket lättare än förra.
Jag håller på att samla på mig inspiration inför min nystart i januari. Jag har inte gett upp för i år men jag inser att det blir lite lurigt ett par veckor.
Yngste sonen fyller år i veckan och han önskar sig kladdkaka av sin storebror och jag vet att jag inte kommer att tacka nej om den bjuds.
Jag tror att min fars favorituttryck blir det som jag lutar mig på till efter nyår.
Jag får väl vara som jag är när jag inte blev som jag skulle ;-)
Kram till alla som är som de är ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar